Det nya sättet att bygga lag – eller ännu ett argument för att slopa snitten

Snitten ställer till det inom svensk speedway, men det är knappast någon nyhet. Förare som är bättre än en del som redan fått nytt kontrakt tvingas stå utan klubb för att de inte anses leva upp till det snitt de skaffade sig föregående säsong.

En stor del i det ligger i omräkningen av snitt från övriga ligor till den svenska. När en polsk förare skriver på för sin första säsong i Sverige tar han med sig sitt polska snitt rakt av medan exempelvis Storbritannien, Danmark och andra ligor har ett omräkningssystem baserat på ligornas standard.

Det finns förstås en hel del att uppdatera i regelverket här. Polen har, sedan några säsonger tillbaka, redan slopat snittet. Dessutom har klubbarna i Ekstraliga krav på sig att köra med polska juniorer på plats 6 och 7 i laget – på många sätt likt reservplatserna här i Sverige. Efter polska juniorer, till stor del, möter andra polska juniorer i högstaligan gör det förstås att de bästa juniorernas snitt skjuter i taket.

En åsikt i det hela är förstås att det kan vara ganska bra. Att utländska juniorer generellt sett kommer hit med ett snitt som är betydligt högre än om man jämför med en lika bra svensk junior.

Men de som verkligen gynnas av det här är förstås de utländska medelförarna. De som kommit upp i 30-årsåldern, som varit ute i olika europeiska ligor ett tag och som nu hittat balans i snitträkningen. Jag är inte för att man skeppar in alla utländska juniorer i elitserien, men visst fan är de många gånger mer intressanta att se än polska medelåldersmän som kommer hit och snittar runt en poäng per heat?

Många klubbar har hittat ett sätt att komma runt den här problematiken. Många klubbar i elitserien låter utländska talanger som de är intresserade av köra en säsong i allsvenskan och på så sätt köra ner sitt snitt till ett mer gynnsamt sådan till den säsongen det är dags att lotsa in dem i elitserien.

Ett exempel:

Elit Vetlanda har precis plockat in australiensaren Brady Kurtz med ett ingångssnitt på 1,616. Jag tycker att Kurtz är en intressant förare, men jag ser inga som helst möjligheter för honom att leva upp till det snittet 2018.

Några veckor tidigare presenterade Lejonen polska talangen Kacper Woryna – en förare som många redan nu håller en bit före nämnda Kurtz. Men till skillnad från Kurtz ingångssnitt på 1,616 kommer Woryna in i elitserien med snittet 1,179, just för att han tagit ett ”hundår” i allsvenskan innan han värvas till elitserien. Att Anders Fröjd är lagledare i både Griparna (där Woryna körde i fjol) och Lejonen (där han kör nästa år) är knappast någon slump.

Inget konstigt i sig, reglerna tillåter det och ingen klubb har gjort några fel. Jag skulle snarare påstå att det är en smart väg att gå för att knyta till sig de talanger man vill ha utan att behöva se dem ha svårt att leva upp till sitt snitt i elitserien.

Men har man dessa regler får allsvenskan också finna sig i att vara en ren farmarliga till elitserien.

Nå ja, i grund och botten är det ju snittreglerna som är problemet. Min förhoppning är att de är bortplockade inom ett par säsonger och jag tror det skulle leda till åtminstone följande:

• Förare förhandlar om sin lön med klubbarna utifrån prestation – inte hur gynnsamt snitt de har. Det är inte rimligt att en förare med 2,000 i snitt är mindre värd ekonomiskt än en förare som, efter en mindre bra säsong, kommer in med 1,500 i snitt bara för att han enklare kan pusslas in i laget.

• Klubbarna kan satsa mer långsiktigt på de förare de verkligen vill ha och skriva kontrakt över flera år utan att behöva oroa sig för att aktuell förare inte längre passar in i snittpusslet efter första säsongen. Förutom att detta sparar pengar när kontrakt inte ska omförhandlas inför varje säsong skapar det även mer lagkänsla och profiler för klubbens supportrar.

• En motåsikt mot slopat taksnitt är att en och samma klubb kan värva ihop de bästa förarna. Låt dem göra det då, om de nu så gärna vill det. Mycket viktigare än vilka förare som kör var tycker jag är att var och en av klubbarna tar ansvar för sin ekonomi och inte drar på sig kostnader som äventyrar föreningens framtid. Detta fungerar långt bättre i samtliga lagidrotter i Sverige än speedway, så varför skulle det inte kunna fungera här också?

3 kommentarer på “Det nya sättet att bygga lag – eller ännu ett argument för att slopa snitten

  1. Det kanske är dags följa Polen och skippa snitten.
    Är det klubbarna själva som måste enas och lägga fram förslaget dock?
    Känns många gånger som en väldigt konservativ sport med konservativt tänk. Varje gång svemo fattar beslut om något så funderar flera klubbar på sätt att kringgå just dessa, som ditt exempel pekar på. År efter år.
    Men argumenten för slopade snitt blir fler och känns tyngre än tidigare.

    • mm
      Oskar Mörnefält sade:

      Vad jag förstår sker de flesta regelförändringarna genom att ESS först tar upp förslag och att man sedan diskuterar vidare med Svemo. I mitt tycke är det inte ens något att fundera på, utan något som borde ha skett långt före att man kom överens om att gå ned på två svenskar i matchtruppen.

Kommentera artikeln

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML-taggar och -egenskaper:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>